JennieBirgitta

himlen är oskyldigt blå
som ögon när barnen är små

hur ska jag beskriva detta?
hur ska jag hantera det?
varför säger du dessa saker?
du är som alla andra. nej det är inte A jag skriver om.

älskling jag vet hur det känns när broar till tryggheten bränns

jag har blivit så bränd att jag blir inte kär längre.
jag förstår inte.
förr blev jag kär på en millisekund.
nu känns det bara fel vem jag än är med.
eller fel och fel. mysigt kan det va.
men jag får helt enkelt inga känslor.
jag har nog blivit känslokall.

det var helt självklart att vår framtid skulle bli oförbrukat fri

det verkar som att mitt sätt att bete mig på verkar som att jag flörtar.
fattar det inte.
tycker inte jag flörtar med nån.

frusna på en strand flög vi med drakar medan tiden flöt iland,
vi var barn som ingen ondska kunde nå

jag vet inte ens vad jag själv vill.
jag blir glad när jag tänker på A men ändå ledsen.
jag vet inte vad han vill.
på ett sätt vill jag ha ett förhållande med han men ändå inte.
jag är rädd att bli kär.
rädd att bli bränd igen.

himlen är oskyldigt blå
som ögon när barnen är små
att regndroppar faller som tårarna gör
rår inte stjärnorna för