äntligen!

äntligen har du flyttat ut ur mitt huvud!
jag trodde det aldrig. men du är inte där dagligen längre.
jag har besegrat dig.
jag har träffat dig. kanske var det det som var avgörande?
kanske var det det som fick dig att lämna mitt huvud.

jag kom precis hem från jobbet.
stannade ett tag för att J inte skulle behöva vara ensam. hon gillar det inte.
jag älskar mitt jobb men samtidigt hatar jag det.
jag har ont i magen varje gång jag ska gå dit.
det beror inte på jobbet utan snarare på chefen.
han är sååå dålig på att planera.
och så nonchalant.
hatar det.
åh vad jag önskar att jag kan få ett nytt jobb......
snart snälla, snälla någon ge mig ett nytt jobb!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback