fredag

du är verkligen det finaste som finns.
du är det bästa jag kan önska mig.
jag tror du skulle plocka ner månen åt mig om jag bad dig.

ändå finns ett tvivel..
jag vet inte varför.
jag tvivlar inte men det känns som att du kanske tvivlar.
ibland känns det som att du är trött på mig..
snälla säg att det inte är sant.

jag vet att du inte gillar att jag jobbar i hamnen..
men jag ska inte bli långvarig..
bara tills jag hittar in på scania eller något annat bra ställe efter sommaren..
förlåt...

puss på dig!

två månader och nytt jobb.....(Kanske)

kan någon förklara för mig hur man kan älska en person så innerligt att man är beredd att dö för den...?

ibland tvivlar jag på dina känslor för mig.
men ibland verkar de så självklara.
jag vet att de finns där men du uttalar dem inte lika ofta som jag.
det får mig ibland att undra om de verkligen finns.

jag vet att jag inte borde tvivla..
jag vet att jag kan lita på dig och då borde jag även lita på att det du säger är sant.
men hur ska jag veta??

jag är rädd. fortfarande efter två månader är jag rädd att du ska överge mig.
kanske att jag till och med blir mer och mer rädd ju längre tid som går...

häromdagen var jag otroligt nära att såra dig så du anar inte...
jag är inte värd dig! du förtjänar bättre än mig!

men det kanske löser sig.. en dag kanske jag blir en människa som är värd dig...

Jag älskar dig!